Diabetes

Internationella diabetesdagen.

Tänd ett ljus för diabetes.

14 november

Hörni, det är snart den 14 november. World Diabetes Day.

Runt om i världen planeras aktiviteter. Byggnader belyses i blått - diabetesfärgen.

I år ligger fokus på utbildning och förebyggande. Det behövs. Sprid ljuset - sprid kunskap om diabetes för allas skull!

Hösttermin

Oj vad länge sen det var jag skrev. Mycket har hänt sen sist. Den tröstlösa jakten på högt blodsocker som plötsligt sjönk har blivit betydligt mindre tröstlös. S har inte behövt vara inlagd på sjukhus på väldigt, väldigt länge (ta i trä!).

Vi har tagit tillbaka kontrollen. Blodsockret håller sig på mattan och HbA1c börjar röra sig åt helt rätt håll. De höga blodsockren är sällsynta nu, S humör är mer likt ett typiskt tonårshumör och inte ett minst-12-mmol-humör.

S har fått en insulinpump.

Äntligen kan jag känna tillförsikt inför att S börjar bli stor och ska kunna klara sig själv. Enda orosmolnet är att S blivit så van vid att ligga runt 4-8 mmol, är att det blir lite väl mycket känningar. S känner nämligen inte känningen förrän sockret drar ner mot 3,0.

Friluftsdagar och idrott

Friluftsdagar och idrott brukar betyda lite extra planering. S måste alltid ha med sig extra mat, för att inte råka ut för alldeles för lågt blodsocker. Extra mat, extra mellanmål och så släpa på mätare + insulin.

Så här års gäller det för övrigt att se upp så man som förälder inte ramlar ner i fällorna. Som att köpa en ny vinterjacka utan innerficka, till exempel. Blodsockermätaren vägrar mäta när det är för kallt ute och jag är alltid orolig för att insulinet ska frysa. Sommartid är det faktiskt lättare, tack vare Frio-fodralen. Undrar om de inte borde räknas som hjälpmedel, med tanke på att de ger våra barn med diabetes en så stor frihet under sommaren - de kan ligga på stranden och ha insulinet i strandväskan, i Frio-fodralet. (Fast helst i skuggan såklart.)

Det där med blodsockret efter sportaktivitet är lite lurigt. Ofta ligger S högre i socker, över tio mmol, de dagar klassen har idrott vid lunchmätningen/mellanmålet (beror på vilket som ligger närmast efter idrotten). Ibland tar därför S en extra enhet. Katastrofalt om det är soppa till lunch. Då blir det till att springa till matsalen och fylla på kolhydraterna.

Sockret stiger ibland efter idrotten, för "adrenalinruschen" finns kvar, eller så har alla sockerlager i levern gått åt. Men cellerna tar lättare upp socker efter idrott, så S blir insulinkänsligare vilket ger resultatet fler känningar de dagar klassen har idrott. Friluftsdagar är ännu värre om vi inte tänkt till lite innan och dragit ner på måltidsinsulinet. Kanske borde vi dra ner på det långtidsverkande nästa gång det är dags?

För såna nätter, efter friluftsdagar, blir garanterat vaknätter och matnätter. Tur jag har en förstående chef som inser att jag kan vara lite trött ibland.

Bananer fungerar för övrigt utmärkt som blodsockerhöjare under några timmar.

Julgodis!

Pust. Helgerna är över för den här gången.

S har legat bra i blodsocker, bara ett par "höga dagar", men vi vet vad det beror på. Inget alarmerande högt i alla fall. Så en hel del låga värden - några med rekyler, några utan. Men blodsockret hoppar en del, fortfarande. Kanske är inte långtidsdosen helt optimal. Nåja, S växer fortfarande så det ska inte vara något problem.

Vi gjorde saffransbullar där drygt hälften av mjölet byttes ut mot fullkornsvetemjöl. De fungerade inte så bra - S kompenserade för lite för det socker som ändå finns där.

Ischoklad stod högt på S önskelista. Vi tog en hel av Cloettas ljusa, sockerfria (100 g) och en halv av den mörka, sockerfria (50 g) och 75 g kokosfett. Chokladen och fettet smältes i en bunke ovanpå en kastrull med vatten. Jag var lite orolig för att chokladen skulle smaka beskt pga. sötningsmedlen och värmen, så jag började smälta den innan vattnet kokade.

Det gick alldeles utmärkt att göra så. Chokladen blev ljuvlig.