17 februari 2009

Friluftsdagar och idrott

Friluftsdagar och idrott brukar betyda lite extra planering. S måste alltid ha med sig extra mat, för att inte råka ut för alldeles för lågt blodsocker. Extra mat, extra mellanmål och så släpa på mätare + insulin.

Så här års gäller det för övrigt att se upp så man som förälder inte ramlar ner i fällorna. Som att köpa en ny vinterjacka utan innerficka, till exempel. Blodsockermätaren vägrar mäta när det är för kallt ute och jag är alltid orolig för att insulinet ska frysa. Sommartid är det faktiskt lättare, tack vare Frio-fodralen. Undrar om de inte borde räknas som hjälpmedel, med tanke på att de ger våra barn med diabetes en så stor frihet under sommaren - de kan ligga på stranden och ha insulinet i strandväskan, i Frio-fodralet. (Fast helst i skuggan såklart.)

Det där med blodsockret efter sportaktivitet är lite lurigt. Ofta ligger S högre i socker, över tio mmol, de dagar klassen har idrott vid lunchmätningen/mellanmålet (beror på vilket som ligger närmast efter idrotten). Ibland tar därför S en extra enhet. Katastrofalt om det är soppa till lunch. Då blir det till att springa till matsalen och fylla på kolhydraterna.

Sockret stiger ibland efter idrotten, för "adrenalinruschen" finns kvar, eller så har alla sockerlager i levern gått åt. Men cellerna tar lättare upp socker efter idrott, så S blir insulinkänsligare vilket ger resultatet fler känningar de dagar klassen har idrott. Friluftsdagar är ännu värre om vi inte tänkt till lite innan och dragit ner på måltidsinsulinet. Kanske borde vi dra ner på det långtidsverkande nästa gång det är dags?

För såna nätter, efter friluftsdagar, blir garanterat vaknätter och matnätter. Tur jag har en förstående chef som inser att jag kan vara lite trött ibland.

Bananer fungerar för övrigt utmärkt som blodsockerhöjare under några timmar.