Hösttermin

Oj vad länge sen det var jag skrev. Mycket har hänt sen sist. Den tröstlösa jakten på högt blodsocker som plötsligt sjönk har blivit betydligt mindre tröstlös. S har inte behövt vara inlagd på sjukhus på väldigt, väldigt länge (ta i trä!).

Vi har tagit tillbaka kontrollen. Blodsockret håller sig på mattan och HbA1c börjar röra sig åt helt rätt håll. De höga blodsockren är sällsynta nu, S humör är mer likt ett typiskt tonårshumör och inte ett minst-12-mmol-humör.

S har fått en insulinpump.

Äntligen kan jag känna tillförsikt inför att S börjar bli stor och ska kunna klara sig själv. Enda orosmolnet är att S blivit så van vid att ligga runt 4-8 mmol, är att det blir lite väl mycket känningar. S känner nämligen inte känningen förrän sockret drar ner mot 3,0.