Summering

Det är längesen jag skrev här i bloggen, alltså skrev av mig. Nu kan jag titta i backspegeln och se vad som har hänt, jag minns hur det kändes och hur livet sakta, sakta blev normalt igen.

Jo, det blev faktiskt normalt igen. Men det tog några år. Jag har gått igenom sorgens alla faser:
chock
förnekelse, rationalisering, isolering, ilska
anpassning (bearbetning, nyorientering)

Chocken kom inte ikapp mig förrän efter något år. Det var först när allt det praktiska hade blivit en vana, som jag tog mig tid att känna efter vad som verkligen hade hänt. Jag hämtar mig fortfarande efter den livskrasch som kom efter det. (Nej, det berodde inte bara på diagnosen, andra faktorer spelade såklart in.)

I över ett år har S haft sin pump. Det har gjort livet mycket lättare för oss alla även om det var kämpigt i början, mycket att hålla reda på. Livet har återgått till det normala. För det är normalt att läsa innehållsförteckningar på bröd och nya varor, det är normalt att automatiskt relatera varornas innehåll till mjölk, äpplen och knäckebröd. Det är normalt att leta efter Dietorelle i varenda matbutik, eller hur?

Min diabetesterapi är över nu. S är på väg att bli stor. Jag stänger därför bloggen, men låter den ligga kvar. Kanske tar jag upp den igen, någon gång?

Terapi eller botemedel - framtiden är nära?

Via tidningar och text-TV hittar jag en nyss utkommen artikel som handlar om att transplantera ö-celler (Langerhanska öarna - där insulin produceras, alltså den sortens celler som är förstörda hos typ 1-diabetiker). Det nya är att cellerna transplanteras in i en muskel i stället för i levern. Blodkärlsbildningen går mycket bättre i muskeln, nämligen.

Stort. Tänk en framtid där typ 1 inte längre är livslång, utan där celler kan opereras in i armen och sedan slipper diabetikern sprutor och blodsockerkontroller. Det skulle vara en diabetesterapi som heter duga - till och med ett botemedel.

Tyvärr tror jag att det är en bra bit kvar. Just de här försöken verkar inte ha tagit med autoimmuniteten som en del av sjukdomsbilden. Men ändå är det ett stort kliv på väg mot en effektiv diabetesterapi. Hoppfullt!