Det har blivit mycket svårare att hitta sockerfritt godis i de vanliga butikerna nu. Alltså godis, inte choklad (även om det är gott, så är det inte godis).
Dietorelle, den pålitliga, finns oftast, i två björnbärsversioner. Bara. Trots att det finns hallonsmak också, i svenska förpackningar (i Italien finns betydligt fler varianter). Tydligen är det Leaf som säljer dem. Måste nog kontakta dem för att kolla vad de håller på med. Eller är det kanske matkedjorna jag borde kontakta? I Italien finns det som sagt betydligt mer, men inte kan jag åka dit bara för att köpa hem sockerfritt godis?
På vår ICA-butik finns det ibland annat "dietgodis" med mindre socker än annat godis - dock inte sockerfritt. 30% mindre socker är definitivt inte sockerfritt. Inte heller Viktväktarnas godis funkar tillräckligt bra för S. De höjer blodsockret. Och så, det konstigaste av allt: uppblandat bland det "sockerfria" godiset finns massor av "ekologiskt" godis - huller om buller.
Hur tänkte de nu?
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett mat. Visa alla inlägg
15 juni 2010
07 januari 2009
Julgodis!
Pust. Helgerna är över för den här gången.
S har legat bra i blodsocker, bara ett par "höga dagar", men vi vet vad det beror på. Inget alarmerande högt i alla fall. Så en hel del låga värden - några med rekyler, några utan. Men blodsockret hoppar en del, fortfarande. Kanske är inte långtidsdosen helt optimal. Nåja, S växer fortfarande så det ska inte vara något problem.
Vi gjorde saffransbullar där drygt hälften av mjölet byttes ut mot fullkornsvetemjöl. De fungerade inte så bra - S kompenserade för lite för det socker som ändå finns där.
Ischoklad stod högt på S önskelista. Vi tog en hel av Cloettas ljusa, sockerfria (100 g) och en halv av den mörka, sockerfria (50 g) och 75 g kokosfett. Chokladen och fettet smältes i en bunke ovanpå en kastrull med vatten. Jag var lite orolig för att chokladen skulle smaka beskt pga. sötningsmedlen och värmen, så jag började smälta den innan vattnet kokade.
Det gick alldeles utmärkt att göra så. Chokladen blev ljuvlig.
S har legat bra i blodsocker, bara ett par "höga dagar", men vi vet vad det beror på. Inget alarmerande högt i alla fall. Så en hel del låga värden - några med rekyler, några utan. Men blodsockret hoppar en del, fortfarande. Kanske är inte långtidsdosen helt optimal. Nåja, S växer fortfarande så det ska inte vara något problem.
Vi gjorde saffransbullar där drygt hälften av mjölet byttes ut mot fullkornsvetemjöl. De fungerade inte så bra - S kompenserade för lite för det socker som ändå finns där.
Ischoklad stod högt på S önskelista. Vi tog en hel av Cloettas ljusa, sockerfria (100 g) och en halv av den mörka, sockerfria (50 g) och 75 g kokosfett. Chokladen och fettet smältes i en bunke ovanpå en kastrull med vatten. Jag var lite orolig för att chokladen skulle smaka beskt pga. sötningsmedlen och värmen, så jag började smälta den innan vattnet kokade.
Det gick alldeles utmärkt att göra så. Chokladen blev ljuvlig.
29 september 2008
Den förrädiska fullkornspastan
Fullkornspasta, italieninspirerat "småplock" och grönsaker gör susen lite väl mycket för blodsockret. Eller rättare sagt - det ger inte tillräckligt med snabba kolhydrater för S om vi äter det till kvällen. Däremot är lite chips + dip framför TV:n en fredag kväll alldeles utmärkt eftersom S har gympa på fredagar. Blodsockret stabiliseras - sjunker inte under natten.
Blodsockermönstret har förändrats rejält. S behöver väldigt mycket mer insulin på morgonen nu än tidigare. Förmodligen är det en kombination av hormoner, dygnsvariation och vad som finns på bordet. Det har nämligen börjat bli rätt mycket mackor plus O'boy (den sockerfria). Nog märks det att S kommit in i puberteten alltid!
Till kvällsmaten däremot, behövs mycket, mycket mindre insulin. Särskilt om vi äter fullkornspasta.
Egentligen är det logiskt. Pasta är i sig långsamma kolhydrater. Idrottare i uthållighetssporter som längdskidåkare, brukar ju ladda upp sig med enorma lass spaghetti. Fullkorn gör kohydratutsläppen till blodet ännu långsammare. Om S då väljer att inte dricka mjölk till maten, finns i princip inga snabba kolhydrater de närmsta två timmarna. Så det blir ofta lite frukt eller glass eller en extra smörgås till kvällsmat eller efter ett tag.
Så - fullkornspastan åker ut. I fortsättningen kör vi på vanlig, hederlig durumvetespaghetti!
Blodsockermönstret har förändrats rejält. S behöver väldigt mycket mer insulin på morgonen nu än tidigare. Förmodligen är det en kombination av hormoner, dygnsvariation och vad som finns på bordet. Det har nämligen börjat bli rätt mycket mackor plus O'boy (den sockerfria). Nog märks det att S kommit in i puberteten alltid!
Till kvällsmaten däremot, behövs mycket, mycket mindre insulin. Särskilt om vi äter fullkornspasta.
Egentligen är det logiskt. Pasta är i sig långsamma kolhydrater. Idrottare i uthållighetssporter som längdskidåkare, brukar ju ladda upp sig med enorma lass spaghetti. Fullkorn gör kohydratutsläppen till blodet ännu långsammare. Om S då väljer att inte dricka mjölk till maten, finns i princip inga snabba kolhydrater de närmsta två timmarna. Så det blir ofta lite frukt eller glass eller en extra smörgås till kvällsmat eller efter ett tag.
Så - fullkornspastan åker ut. I fortsättningen kör vi på vanlig, hederlig durumvetespaghetti!
31 augusti 2008
SJ, SJ gamle vän
Vi var ute och reste med SJ i somras. Tyvärr hade de inte mycket i cafévagnen för en person med diabetes. Några tråkiga smörgåsar bara, förutom den överallt förekommande Cola light.
Jag frågade försäljaren om det inte fanns något sockerfritt godis. Det enda var halstabletter, inte så kul. Däremot frågade hon mig ifall det finns något som de skulle kunna ta in, så skulle hon tipsa inköparna. Det jag kom på i värmen, var Mentos sockerfria, i paket (inte rulle). Finns både mint och tutti-frutti-smak.
Hoppas de köper in det!
Jag frågade försäljaren om det inte fanns något sockerfritt godis. Det enda var halstabletter, inte så kul. Däremot frågade hon mig ifall det finns något som de skulle kunna ta in, så skulle hon tipsa inköparna. Det jag kom på i värmen, var Mentos sockerfria, i paket (inte rulle). Finns både mint och tutti-frutti-smak.
Hoppas de köper in det!
13 juni 2008
"Utan vanligt socker" - Livsmedelsverket granskar
I går skickade Livsmedelsverket ut ett pressmeddelande:
Heja Livsmedelsverket!
Jag hoppas verkligen att granskningen leder till regeländringar - för det är otroligt vilseledande att på "sockerfritthyllan" marknadsföra produkter som lämpliga för diabetiker trots att de innehåller massor av blodsockerhöjande socker. Frågan är om det ens är förenligt med konsumentregler och marknadsföringslagar.
Etthundra produkter ska granskas. Äntligen! För på butikernas hylla för "sockerfritt" kryllar det av produkter "utan vanligt socker" som är fulla av fruktos eller glukos, men inte sackaros/sukros (="vanligt socker"). För en diabetiker spelar det ingen större roll om sockret är i form av fruktos, glukos eller sackaros. Sackaros består nämligen av en fruktosmolekyl och en glukosmolekyl som sitter ihop. De där produkterna borde därför vara utmärkta vid känning, där det krävs snabbt sockerintag.Vad är ”sockerfritt” – egentligen? Vad menas med ”utan tillsatt socker”? Regler finns, men kunskaperna om dem är ofta otillräckliga hos både företagare och konsumenter. Nu genomförs en gemensam nordisk kampanj för att komma tillrätta med bristfällig och vilseledande märkning om socker. Livsmedelsverket svarar för kontrollerna i Sverige.
En granskning av hur företag märker produkter med sockerinnehåll genomförs i Sverige, Danmark och Norge fram till oktober 2008.
Heja Livsmedelsverket!
Jag hoppas verkligen att granskningen leder till regeländringar - för det är otroligt vilseledande att på "sockerfritthyllan" marknadsföra produkter som lämpliga för diabetiker trots att de innehåller massor av blodsockerhöjande socker. Frågan är om det ens är förenligt med konsumentregler och marknadsföringslagar.
19 januari 2008
Blodsocker, blodsocker och lite mat
Jag har en besöksräknare här, från Statcounter. Den räknar inte bara hur många som besöker sidorna, utan också t.ex. vilka sökord som får besökare att komma hit. Det i särklass vanligaste sökordet är blodsocker, i olika varianter. Och näst vanligast är att söka på diabetes i kombination med mat, barn, humör, tonåringar och bloggar. Jag tycker det är jätteroligt att det börjar hitta hit lite besökare! Välkomna hit!
Sökorden förvånar mig inte ett dugg. Diabetes handlar ytterst om att ta kontrollen över sitt blodsocker. Det sker genom medicinering, motion, planering och mat. Diabetes handlar ibland nästan bara om blodsocker, tycker jag, blodsocker blodsocker och åter blodsocker. Och varför det inte blev som det var tänkt - varför sjunker det trots att vi minskade insulindosen/varför stiger det trots att vi är på badstranden?
Vi blir bättre och bättre på att stötta S kämpande mot för högt och för lågt blodsocker. S blir duktigare och duktigare på att kämpa och avgöra insulindos. Men mitt i allt kämpande, mitt i allt blodsocker, gäller det att inte tappa bort vem S är - S är S och inte sin diabetes. För närvarande verkar S väldigt trött på diabetesen. Men humorn finns där. S bubblade nästan över av skratt häromdagen, och jag fick höra följande:
- Vet du vad vampyrerna har i kaffet?
- Blodsocker!!!
Sökorden förvånar mig inte ett dugg. Diabetes handlar ytterst om att ta kontrollen över sitt blodsocker. Det sker genom medicinering, motion, planering och mat. Diabetes handlar ibland nästan bara om blodsocker, tycker jag, blodsocker blodsocker och åter blodsocker. Och varför det inte blev som det var tänkt - varför sjunker det trots att vi minskade insulindosen/varför stiger det trots att vi är på badstranden?
Vi blir bättre och bättre på att stötta S kämpande mot för högt och för lågt blodsocker. S blir duktigare och duktigare på att kämpa och avgöra insulindos. Men mitt i allt kämpande, mitt i allt blodsocker, gäller det att inte tappa bort vem S är - S är S och inte sin diabetes. För närvarande verkar S väldigt trött på diabetesen. Men humorn finns där. S bubblade nästan över av skratt häromdagen, och jag fick höra följande:
- Vet du vad vampyrerna har i kaffet?
- Blodsocker!!!
29 december 2007
Schnitzel - en favorit
S tycker om schnitzel. För att anpassa schnitzlarna till diabetes, gör jag inte riktigt så som farmor gjorde, men nästan.
Recept:
skinkschnitzel
ost med lite smak (t.ex. Edamer, Herrgård, Grevè)
rökt skinka i skivor
ägg, uppvispat
ströbröd blandat med lite salt och vitpeppar
Först skivar jag ost. Sen delar jag de rökta skinkskivorna på mitten, tar schnitzlarna och putsar dem lite och plattar till dem med hjälp av knivens platta sida (nä, jag har ingen köttklubba).
Jag lägger ost och skinka i ett lager på en schnitzel och viker ihop den, trycker till ordentligt så den blir platt och utan luft i själva vecket. Det gjorde inte farmor. Hon tog en till schnitzel, ovanpå, men jag tycker de blir hanterligare vikta.
Sen vänder jag schnitzlarna först i ägg, sen i ströbröd. (Farmor dubbelpanerade för övrigt, i vetemjöl. Men det blir inte godare.)
Steker i gjutgärnspanna, i margarin, på ganska låg värme. När schnitzlarna är gyllenbruna och osten rinner ut, är de klara. Stek inte för länge så de blir torra.
Jag ökar värmen och häller vatten i stekpannan och tillsätter en buljongtärning. När det kokat ihop sig ett par minuter, silar jag över skysåsen till en serveringsskål.
Farmor brukade servera schnitzlarna med en citronskiva, ansjovis och kapris. Det gör inte jag, ingen gillar ansjovis eller kapris i familjen. Ibland har vi en citronskiva ovanpå. Men det blir minst lika gott att äta med färska grönsaker, gröna ärter (inte farmors burkärter) och potatis i någon form (kokt, klyft-, pommes frites).
S har inget alls emot att äta mycket av den här rätten, till och med köttet, och blodsockret brukar inte heller protestera genom att stiga. Resten av familjen gillar det också, särskilt Y. Så det här är en favorit vi inte gör så ofta - för att ingen ska tröttna.
Recept:
skinkschnitzel
ost med lite smak (t.ex. Edamer, Herrgård, Grevè)
rökt skinka i skivor
ägg, uppvispat
ströbröd blandat med lite salt och vitpeppar
Först skivar jag ost. Sen delar jag de rökta skinkskivorna på mitten, tar schnitzlarna och putsar dem lite och plattar till dem med hjälp av knivens platta sida (nä, jag har ingen köttklubba).
Jag lägger ost och skinka i ett lager på en schnitzel och viker ihop den, trycker till ordentligt så den blir platt och utan luft i själva vecket. Det gjorde inte farmor. Hon tog en till schnitzel, ovanpå, men jag tycker de blir hanterligare vikta.
Sen vänder jag schnitzlarna först i ägg, sen i ströbröd. (Farmor dubbelpanerade för övrigt, i vetemjöl. Men det blir inte godare.)
Steker i gjutgärnspanna, i margarin, på ganska låg värme. När schnitzlarna är gyllenbruna och osten rinner ut, är de klara. Stek inte för länge så de blir torra.
Jag ökar värmen och häller vatten i stekpannan och tillsätter en buljongtärning. När det kokat ihop sig ett par minuter, silar jag över skysåsen till en serveringsskål.
Farmor brukade servera schnitzlarna med en citronskiva, ansjovis och kapris. Det gör inte jag, ingen gillar ansjovis eller kapris i familjen. Ibland har vi en citronskiva ovanpå. Men det blir minst lika gott att äta med färska grönsaker, gröna ärter (inte farmors burkärter) och potatis i någon form (kokt, klyft-, pommes frites).
S har inget alls emot att äta mycket av den här rätten, till och med köttet, och blodsockret brukar inte heller protestera genom att stiga. Resten av familjen gillar det också, särskilt Y. Så det här är en favorit vi inte gör så ofta - för att ingen ska tröttna.
27 december 2007
Julmat och diabetes - går det verkligen ihop?
Ja. Det går alldeles utmärkt med julmaten i år. Enda problemet är att S äter lite för lite kolhydrater och hamnar lågt minst en gång om dagen. Och då är det ändå inte skid- eller skridskoväder utan inomhuslek med jättelegot barnen fick i julklapp.
Hur kan det bli så här då? Förra julhelgen var precis tvärtom? Jo, det är flera faktorer som är viktiga här. För det första så är vi hemma, utan släktingar på besök, och kan ta allt i vår egen takt. Det betyder att S inte är stressad av att rutinerna blir olika.
För det andra har vi totalkoll på vad maten innehåller och vi serverar bara såna köttbullar vi vet hur S blodsocker reagerar och har varken knäck eller ischoklad hemma i år. Ingen saknar det, konstigt nog.
För det tredje har vi lagt om dygnsrutinerna och låter S få ett par timmars sovmorgon - det gör att lunchen kan förskjutas någon timme och att "mellis" passar bättre i tiden mellan lunch och kvällsmat (som också kan förskjutas någon timme).
För det fjärde har Lantus-dosen höjts rejält. Vi sänkte den efter att senaste infektionen var borta, men jag tror inte det är bra att sänka den mer nu eftersom S ändå får "toppar" då och då.
S är glad, orkar leka och får då och då äta sockergodis pga. lågt blodsocker. Vi bakade förresten lussebullar med fullkornsvetemjöl - det går åt lite mer salt och lite mer saffran men inga russin. Socker- och mjölkmängderna är de vanliga, liksom smöret. Naturligtvis är det helmjölken och äkta smör, det smakar så mycket godare av det! Lussebullarna fungerar oväntat bra på blodsockret.
Och för det femte, tror jag att S har lärt sig ungefär hur mycket insulin som går åt för olika sorters mat. Äntligen. Men jag misstänker att måltidsdoserna behöver sänkas när S väl börjar skolan igen. Eller kanske höjas förresten. För jag undrar just hur mycket dolt socker skolmaten innehåller. Blir det inte bättre i januari, kommer jag gå dit och personligen tala allvar med både rektor, matsalspersonal och specialkostansvarig - igen. Jag struntar i om de tycker jag är en besvärlig förälder - för det är jag tusen gånger hellre än att mitt barn ska behöva må dåligt för att de är okunniga.
Hur kan det bli så här då? Förra julhelgen var precis tvärtom? Jo, det är flera faktorer som är viktiga här. För det första så är vi hemma, utan släktingar på besök, och kan ta allt i vår egen takt. Det betyder att S inte är stressad av att rutinerna blir olika.
För det andra har vi totalkoll på vad maten innehåller och vi serverar bara såna köttbullar vi vet hur S blodsocker reagerar och har varken knäck eller ischoklad hemma i år. Ingen saknar det, konstigt nog.
För det tredje har vi lagt om dygnsrutinerna och låter S få ett par timmars sovmorgon - det gör att lunchen kan förskjutas någon timme och att "mellis" passar bättre i tiden mellan lunch och kvällsmat (som också kan förskjutas någon timme).
För det fjärde har Lantus-dosen höjts rejält. Vi sänkte den efter att senaste infektionen var borta, men jag tror inte det är bra att sänka den mer nu eftersom S ändå får "toppar" då och då.
S är glad, orkar leka och får då och då äta sockergodis pga. lågt blodsocker. Vi bakade förresten lussebullar med fullkornsvetemjöl - det går åt lite mer salt och lite mer saffran men inga russin. Socker- och mjölkmängderna är de vanliga, liksom smöret. Naturligtvis är det helmjölken och äkta smör, det smakar så mycket godare av det! Lussebullarna fungerar oväntat bra på blodsockret.
Och för det femte, tror jag att S har lärt sig ungefär hur mycket insulin som går åt för olika sorters mat. Äntligen. Men jag misstänker att måltidsdoserna behöver sänkas när S väl börjar skolan igen. Eller kanske höjas förresten. För jag undrar just hur mycket dolt socker skolmaten innehåller. Blir det inte bättre i januari, kommer jag gå dit och personligen tala allvar med både rektor, matsalspersonal och specialkostansvarig - igen. Jag struntar i om de tycker jag är en besvärlig förälder - för det är jag tusen gånger hellre än att mitt barn ska behöva må dåligt för att de är okunniga.
19 november 2007
Högt blodsocker och "tonårstrots"
S har dåligt morgonhumör, ett arv efter sina föräldrar. I morse var det värre än vanligt. Blodsockret hade legat ganska högt på kvällen, så jag brydde mig inte så mycket om det sura humöret utan tänkte att det berodde på högt blodsocker. Men icke. Sockret låg på 6. (Ett bra värde, helt klart godkänt.) Ändå var S jättearg men kunde inte berätta varför utan sa bara "F, för att du är dum" eller "vill inte äta något, struntar i det".
Det blev såklart diskussion om insulindos och vad som ska ätas till frukost. Jag tyckte inte att det var lämpligt att ta en hel måltidsdos till bara en kopp choklad (Options, med sötningsmedel). S tog en smörgås till chokladen, under protest. Sen blev det en banan också, vilket gjorde att jag kunde släppa iväg S till skolan utan att vara särskilt orolig.
Surheten berodde alltså inte på blodsockerhalten. Kanske var det morgonhumöret, men troligast är att "tonårstrotsen" har börjat och att S känner sig så säker i sin diabetes nu och kan använda den för att testa gränserna. Hur i hela världen ska vi tackla det här? Ignorera? Tala allvar? Skaffa pump? Låta diabetesteamet tala S till rätta?
Det blev såklart diskussion om insulindos och vad som ska ätas till frukost. Jag tyckte inte att det var lämpligt att ta en hel måltidsdos till bara en kopp choklad (Options, med sötningsmedel). S tog en smörgås till chokladen, under protest. Sen blev det en banan också, vilket gjorde att jag kunde släppa iväg S till skolan utan att vara särskilt orolig.
Surheten berodde alltså inte på blodsockerhalten. Kanske var det morgonhumöret, men troligast är att "tonårstrotsen" har börjat och att S känner sig så säker i sin diabetes nu och kan använda den för att testa gränserna. Hur i hela världen ska vi tackla det här? Ignorera? Tala allvar? Skaffa pump? Låta diabetesteamet tala S till rätta?
09 augusti 2007
Äppel päppel pirum vaniljsås?
Äppelsäsongen har börjat och äppelpajerna börjar sprida sin doft i grannskapet. Vi testade ett nytt recept i går, taget från havregrynspaketet:
Blanda 3 dl havregryn, ½ dl socker och 1 msk kanel. Tillsätt 75 g smör/margarin ( jag gjorde det i matberedaren, med plastkniven). 4-5 äpplen (skalas ev. och klyftas) och läggs i en smord form. Degen smulas över. In i ugnen på 225°C (205-210 för varmluft) i 20 minuter ungefär.
Vaniljsås blev en funderare. Det är väldigt mycket socker i den. Så jag vispade grädde (Keldas mellangrädde) med 2 tsk vaniljsocker (det är florsocker...) och serverade till.
Resultatet blev mycket bra, men jag undrar just om det inte borde gå att ta bort sockret helt eller halvera mängden till 2 msk. S tyckte det smakade för sött.
Fördelen med att blanda kanelen i smeten är att det inte går åt så mycket socker. Före diabetesen brukade jag skaka äppelklyftorna i socker-kanelblandning.
S la på en extra enhet insulin. Blodsockret hade sedan inget emot efterrätten!
Blanda 3 dl havregryn, ½ dl socker och 1 msk kanel. Tillsätt 75 g smör/margarin ( jag gjorde det i matberedaren, med plastkniven). 4-5 äpplen (skalas ev. och klyftas) och läggs i en smord form. Degen smulas över. In i ugnen på 225°C (205-210 för varmluft) i 20 minuter ungefär.
Vaniljsås blev en funderare. Det är väldigt mycket socker i den. Så jag vispade grädde (Keldas mellangrädde) med 2 tsk vaniljsocker (det är florsocker...) och serverade till.
Resultatet blev mycket bra, men jag undrar just om det inte borde gå att ta bort sockret helt eller halvera mängden till 2 msk. S tyckte det smakade för sött.
Fördelen med att blanda kanelen i smeten är att det inte går åt så mycket socker. Före diabetesen brukade jag skaka äppelklyftorna i socker-kanelblandning.
S la på en extra enhet insulin. Blodsockret hade sedan inget emot efterrätten!
08 augusti 2007
Dietorellegodiset
Nu har jag fått svar från företaget som distribuerar Dietorelle. Det ska finnas på ICA, enligt dem. Återstår att se, enligt mig, eftersom det inte fanns på den ICA jag var inne hos senast.
07 augusti 2007
Mozzarellagrahamspizza utan salt...
Hoppsan, receptet på pizzadegen är inte komplett. Det ska vara salt med också, ½-1 tsk ungefär. Så här:
Deg:
2 dl grahamsmjöl
4 dl fullkornsvetemjöl
3 tsk bakpulver
1 tsk salt
75 g margarin
2 dl vatten
Deg:
2 dl grahamsmjöl
4 dl fullkornsvetemjöl
3 tsk bakpulver
1 tsk salt
75 g margarin
2 dl vatten
25 juli 2007
Grahamsmozzarellapizza med matberedare
Kvällens måltid var ovanligt lyckad smakmässigt. Det återstår att se hur den påverkade blodsockret. Receptet är baserat på vanlig scones-deg och är precis lagom anpassat till en standardstor långpanna. Jag använder matberedare för att det går fort och blir mindre kladd och är nästan nödvändigt för att mozzarellan inte ska bli kladdiga klumpar. Det går att använda rivjärn också, men risken är att barnen lär sig nya svordomar på kuppen. ;-)
Grahamspizza
(hel långpanna = minst 4 portioner)
Tomatsås:
1 burk (400 g) krossade tomater
c:a 2-3 msk tomatpuré (ev. mer)
1 skalad vitlöksklyfta
salt
svartpeppar
torkad oregano eller basilika
Deg:
2 dl grahamsmjöl
4 dl fullkornsvetemjöl
3 tsk bakpulver
75 g margarin
2 dl vatten
Fyllning:
400 g mozzarellaost OBS! den fastare sorten, inte den som ligger i vatten
tomatsås (se ovan)
t.ex. skinka, färsk tomat, (färsk) champinjon, paprika, bacon, lök, salami, tonfisk, kyckling, banan - det går att variera helt efter tycke och smak. (Ta inte alla ingredienserna på en gång bara...)
Tips 1: baka pizzan tillsammans och välj ut själv vad som ska vara på just "din" bit om ni inte kan komma överens om fyllningen
Tips 2: matberedare är näst intill nödvändigt för mozzarellan
Tips 3: skivad champinjon, lök och bacon bör stekas lite innan de läggs på pizzan
Tips 4: tunna skivor av parmaskinka eller färska basilikablad läggs på efter att pizzan är gräddad, för att inte torka ihop
Gör så här:
Tips 6: Det som eventuellt blir över, sparas i kylen och äts kall nästa dag. Passar även som utflyktsmat!
Grahamspizza
(hel långpanna = minst 4 portioner)
Tomatsås:
1 burk (400 g) krossade tomater
c:a 2-3 msk tomatpuré (ev. mer)
1 skalad vitlöksklyfta
salt
svartpeppar
torkad oregano eller basilika
Deg:
2 dl grahamsmjöl
4 dl fullkornsvetemjöl
3 tsk bakpulver
75 g margarin
2 dl vatten
Fyllning:
400 g mozzarellaost OBS! den fastare sorten, inte den som ligger i vatten
tomatsås (se ovan)
t.ex. skinka, färsk tomat, (färsk) champinjon, paprika, bacon, lök, salami, tonfisk, kyckling, banan - det går att variera helt efter tycke och smak. (Ta inte alla ingredienserna på en gång bara...)
Tips 1: baka pizzan tillsammans och välj ut själv vad som ska vara på just "din" bit om ni inte kan komma överens om fyllningen
Tips 2: matberedare är näst intill nödvändigt för mozzarellan
Tips 3: skivad champinjon, lök och bacon bör stekas lite innan de läggs på pizzan
Tips 4: tunna skivor av parmaskinka eller färska basilikablad läggs på efter att pizzan är gräddad, för att inte torka ihop
Gör så här:
- Sätt ugnen på 225°C eller 205-210°C för varmluft.
- Lägg i alla ingredienserna till tomatsåsen i matberedaren, med den vassa kniven monterad. Kör ihop såsen till önskad konsistens och för över till en skål. För fastare sås, ta mer tomatpuré eller sila av vätskan från de krossade tomaterna.
- Skölj av och torka av delarna till matberedaren. Dela mozzarellan i så stora bitar att de går ner i blandarröret. Riv mozzarellan med rivjärnet till matberedaren (stora hål om det går att välja). Det brukar bli en klump kvar, men smula ner den i den rivna mozzarellan (som inte ser riven ut, utan pulvriserad). För över till en egen skål. (Smaka gärna, men ät inte upp för mycket för 400 g är precis lagom för att täcka pizzan.)
- Skölj av matberedarens skål och lock igen. Förbered fyllningen genom att skiva grönsaker och steka det som behöver stekas. Ha ev. i lite matolja i långpannan för att pizzan ska gå lättare att ta loss.
- Lägg i mjölet, saltet, bakpulvret och margarinet delat i 6-8 bitar i matberedaren med vassa kniven monterad. Kör matberedaren tills blandningen är mer grynig och liksom fastnar på kanterna. Tillsätt vattnet och kör ihop degen tills den åker runt i en korvliknande klump. Då är den färdig.
- Knåda ut degen i långpannan, börja i mitten. Lägg sen på tomatsås (ett tunt lager, det blir för blött annars), valda ingredienser samt riven mozzarella.
- Grädda i mitten av ugnen c:a en kvart. Det gör inget om pizzan står framme en stund innan den äts.
Tips 6: Det som eventuellt blir över, sparas i kylen och äts kall nästa dag. Passar även som utflyktsmat!
22 juli 2007
Mera mat på våra fat!
Jag är ytterst tacksam för att vi har varit intresserade av matlagning redan innan barnen kom. Det blir så mycket enklare att tänka ut bra måltider, eftersom vi både känner till och kan styra innehållet i måltiderna. Som nyblivna diabetesföräldrar kämpade vi på som små illrar för att laga nyttig mat och tog bort i princip allt med socker och vetemjöl i dieten.
Vid första kontrollen efter utskrivningen hade S ett mycket fint och lågt HbA1c. Så fint och lågt att läkaren tyckte att vi väl inte behövde vara så förfärligt stränga med maten och insulinet. Då vågade även jag (som varit mest diktatorisk i sockerutrensningen) släppa lite på dietreglerna. Vi sökte kunskap överallt och så småningom vågade vi pröva lite andra saker; vågade experimentera lite för att se vad som hände om vi till exempel bytte ut vetemjölet mot fullkornsvetemjöl i sockerkaka eller kompenserade med mer insulin till födelsedagskalas.
Det här fungerar bra fortfarande:
- havregryn och vatten i stället för ströbröd och mjölk till köttfärsbiffar/köttbullar/köttfärslimpa
- kanelbullar med grahamsmjöl + fullkornsvetemjöl och inget socker uppepå men med lite mindre socker i degen och inuti (grundreceptet är från foldern "Mat vid diabetes. Bra mat för barn" som vi fick på sjukhuset och som ges ut av Svenska diabetesförbundet)
- eget matbröd med olika sorters mjöl, havregryn, solrosfrön mm
- fullkornsmjöl i såsredningar och stuvningar
- grönsaker till varje måltid (även pannkakor som jag skrev om tidigare)
- glass på badstranden när sockret sjunker (utan enhet för det mesta, men det varierar med värme och aktivitet under dagen)
- naturell yoghurt smaksatt med outspädd Fun light-saft
- light-läsk
- vatten till maten (S dricker sällan mjölk till maten pga. magknip)
- Valios filbunke
- laktosfri mjölk som innehåller mindre socker (pga. lätt laktosintolerans)
- ganska fasta tider även nu på sommarlovet (måltiderna serveras ganska regelbundet med någon timmes förskjutning beroende på hur dagen började och vad vi gjort)
...ja, listan blir lång och längre blir den allteftersom!
Vid första kontrollen efter utskrivningen hade S ett mycket fint och lågt HbA1c. Så fint och lågt att läkaren tyckte att vi väl inte behövde vara så förfärligt stränga med maten och insulinet. Då vågade även jag (som varit mest diktatorisk i sockerutrensningen) släppa lite på dietreglerna. Vi sökte kunskap överallt och så småningom vågade vi pröva lite andra saker; vågade experimentera lite för att se vad som hände om vi till exempel bytte ut vetemjölet mot fullkornsvetemjöl i sockerkaka eller kompenserade med mer insulin till födelsedagskalas.
Det här fungerar bra fortfarande:
- havregryn och vatten i stället för ströbröd och mjölk till köttfärsbiffar/köttbullar/köttfärslimpa
- kanelbullar med grahamsmjöl + fullkornsvetemjöl och inget socker uppepå men med lite mindre socker i degen och inuti (grundreceptet är från foldern "Mat vid diabetes. Bra mat för barn" som vi fick på sjukhuset och som ges ut av Svenska diabetesförbundet)
- eget matbröd med olika sorters mjöl, havregryn, solrosfrön mm
- fullkornsmjöl i såsredningar och stuvningar
- grönsaker till varje måltid (även pannkakor som jag skrev om tidigare)
- glass på badstranden när sockret sjunker (utan enhet för det mesta, men det varierar med värme och aktivitet under dagen)
- naturell yoghurt smaksatt med outspädd Fun light-saft
- light-läsk
- vatten till maten (S dricker sällan mjölk till maten pga. magknip)
- Valios filbunke
- laktosfri mjölk som innehåller mindre socker (pga. lätt laktosintolerans)
- ganska fasta tider även nu på sommarlovet (måltiderna serveras ganska regelbundet med någon timmes förskjutning beroende på hur dagen började och vad vi gjort)
...ja, listan blir lång och längre blir den allteftersom!
18 juli 2007
Bra och dålig mat
Jag skrev tidigare om "diabetesmat" och "sockerfritt" och tyckte att det var lite fånigt att ta bort sockret men inte vetemjölet. Tack vare GI-trenden finns i dag ett stort utbud av mer eller mindre GI-smart mat. GI är som ni väl vet Glykemiskt Index, ett mått på hur snabbt livsmedlets kolhydrater tas upp som socker i blodet. GI kan användas som stöd till diabetiker för att välja livsmedel och komponera måltider. För den som är intresserad finns mer om GI hos Livsmedelsverket. Nu har ju GI och Atkins och Stenålderskost och annat "mumbo jumbo" blivit hälsokosttrendigt, men inget ont som inte har något gott med sig, som det heter - det kryllar av GI-bröd, GI-energi-blandningar, fullkornspasta, fullkornsflingor (varning för sockerinnehållet i dem förresten), fullkornsvetemjöl och fiberfilmjölk. Tyvärr lurar en hel massa socker och vetemjöl i de här produkterna också. Det gäller att läsa ingredienserna väldigt noga.
När vi väl hittat mat som S kan äta utan att behöva kompensera med mer insulin, gäller det att den är tillräckligt aptitlig. Hur gott är det egentligen med fullkornsspaghetti som är alldeles bruna och klibbiga? Nä, inte särskilt. Men det finns några knep... ska radda upp dem här nedanför.
Jag tänkte göra en lista på mat och måltider som fungerar för oss - det är inte säkert att samma sak fungerar likadant på någon annan men det är värt att prova.
Pannkakor på fullkornsvetemjöl.
- förbered genom att ställa fram gurk- och morotsstavar i en skål på bordet
- stek två-tre pannkakor, sen får barnen sätta sig och gör resten av pannkakorna medans barnet/barnen sitter vid bordet
- servera lågkalorisylt eller Canderel strö till
Knepet är att få barnen att äta grönsaker till pannkakor. S vägrar äta ärtsoppa, annars är det ett mycket bra alternativ för sockerkurvan.
Fullkornspasta.
- salta mer än till vetepasta (använd gärna "hälsosalt" för att minska natriumintaget)
- eller lägg i en buljongtärning i kokvattnet
- snabbmakaroner finns i fullkornsvarianten och smakar tillräckligt bra utan buljong
- fullkornspasta med dinkel låter verkligen som GI-säljargument, men tilltalar S som äter den med god aptit
Bröd.
- läs noga på förpackningen, det är inte bara socker som är socker utan också sirap, glukos, vetemjöl med mera
- det finns bröd som går att rosta, t.ex. med havre eller grahamsmjöl och som inte höjer så mycket
- variera
Godis.
- Dietorelle fungerar bra, enda nackdelen är den laxerande effekten godiset har om S äter för mycket. Men just det här märket fungerar, för att S inte behöver vänta tills efter maten och inte behöver kompensera med insulin. (Tyvärr har de bytt leverantör, så varken Coop eller ICA i närheten har det. Jag ska fortsätta undersöka saken.)
- Chips, popcorn m.m. fungerar om S tar ett par enheter innan godisfrossan och en eller två enheter efteråt. Det höjer, massor, men långsamt pga. allt fett. Fast nån gång måste också S få äta sånt. Nu finns en sort "fullkorns"-chips. De fungerar hyfsat, men höjer också en hel del. Grejen med dem är att det är mer fibrer, så S ligger högt längre.
- Chokladbollar, men med kokos i stället för pärlsocker, fungerar om S tar en extra enhet.
- Rostade kikärter. Gott, men finns inte överallt. Mycket fibrer, lite socker. Mycket salt.
(fortsättning följer, nån annan gång)
När vi väl hittat mat som S kan äta utan att behöva kompensera med mer insulin, gäller det att den är tillräckligt aptitlig. Hur gott är det egentligen med fullkornsspaghetti som är alldeles bruna och klibbiga? Nä, inte särskilt. Men det finns några knep... ska radda upp dem här nedanför.
Jag tänkte göra en lista på mat och måltider som fungerar för oss - det är inte säkert att samma sak fungerar likadant på någon annan men det är värt att prova.
Pannkakor på fullkornsvetemjöl.
- förbered genom att ställa fram gurk- och morotsstavar i en skål på bordet
- stek två-tre pannkakor, sen får barnen sätta sig och gör resten av pannkakorna medans barnet/barnen sitter vid bordet
- servera lågkalorisylt eller Canderel strö till
Knepet är att få barnen att äta grönsaker till pannkakor. S vägrar äta ärtsoppa, annars är det ett mycket bra alternativ för sockerkurvan.
Fullkornspasta.
- salta mer än till vetepasta (använd gärna "hälsosalt" för att minska natriumintaget)
- eller lägg i en buljongtärning i kokvattnet
- snabbmakaroner finns i fullkornsvarianten och smakar tillräckligt bra utan buljong
- fullkornspasta med dinkel låter verkligen som GI-säljargument, men tilltalar S som äter den med god aptit
Bröd.
- läs noga på förpackningen, det är inte bara socker som är socker utan också sirap, glukos, vetemjöl med mera
- det finns bröd som går att rosta, t.ex. med havre eller grahamsmjöl och som inte höjer så mycket
- variera
Godis.
- Dietorelle fungerar bra, enda nackdelen är den laxerande effekten godiset har om S äter för mycket. Men just det här märket fungerar, för att S inte behöver vänta tills efter maten och inte behöver kompensera med insulin. (Tyvärr har de bytt leverantör, så varken Coop eller ICA i närheten har det. Jag ska fortsätta undersöka saken.)
- Chips, popcorn m.m. fungerar om S tar ett par enheter innan godisfrossan och en eller två enheter efteråt. Det höjer, massor, men långsamt pga. allt fett. Fast nån gång måste också S få äta sånt. Nu finns en sort "fullkorns"-chips. De fungerar hyfsat, men höjer också en hel del. Grejen med dem är att det är mer fibrer, så S ligger högt längre.
- Chokladbollar, men med kokos i stället för pärlsocker, fungerar om S tar en extra enhet.
- Rostade kikärter. Gott, men finns inte överallt. Mycket fibrer, lite socker. Mycket salt.
(fortsättning följer, nån annan gång)
01 juli 2007
Kontroll, stress och blodsocker
Blodsockervärdena sjönk markant samma dag det var skolavslutning. Det har hållit i sig, förutom de förklarliga värdena som berodde på stillasittande + en begynnande infektion. Sommarlovet är bra för blodsockret. Jag har hittat flera skäl till det.
1. Vi har själva kontroll över exakt vad och när S äter. Det blir inga tveksamma bullar till mellanmål utan att kompensera för det med en extra enhet.
2. Vi har kontroll över hur mycket, när och på vilket sätt S rör på sig. Därför kan vi anpassa måltidsinsulinet mycket bättre.
3. S mår bra och slipper oroa sig för vad det nu är som är oroande i skolan.
Något är det, med skolan, som gör att S blodsockervärden skjuter i höjden. Det har förstås med mellanmålet att göra, men också med själva skolsituationen. Jag tror nog att S trivs i klassen och med sina lärare, men själva skolan är inte så rolig. S har vissa prestationskrav på sig själv. De har funnits där sen S började gå och prata. Vi har försökt jobba bort dem, men de sitter liksom där.
S är avvaktande mot nya saker och tycker inte om att repetera och öva för att lära sig. S vill kunna det på en gång. Som att lära sig cykla. Motivationen fanns där, men S ville kunna på en gång och var väldigt arg på den där dumma cykeln som inte gjorde som den skulle. Till slut gjorde S i alla fall framsteg, med hjälp av mycket peppning och beröm, och märkte själv att det gick bättre och bättre. Nu cyklar S omkring som om det vore den naturligaste saken i världen, såklart. Men vägen dit var besvärlig.
Jag tror det är något liknande med skolan. S har legat efter en del, på grund av sjukhusbesök och annat. Blodsockernivåerna under dagen påverkar koncentrationen. Det märktes till exempel på ett matteprov vi fick hem för att skriva på. S hade gjort många slarvfel och uppenbarligen inte brytt sig. Blodsockret hade legat högt, skulle jag tro. Jag har inte hunnit prata med S mattelärare ännu, men måste påminna henne om att det faktiskt är beroende av dagsformen om S kan prestera på ett prov eller inte. Kommentarerna på det provet gjorde att S motivation för matte sjönk ännu mer, liksom självförtroendet. Det skapar en stress helt i onödan. En stress som inte bara är onödig utan kan vara direkt skadlig för ett barn med diabetes. Stresshormonerna höjer blodsockret (det har på något vis att göra med cellernas receptorer - insulin använder samma receptor som en del andra hormoner) och högt blodsocker gör S irriterad och frustrerad. Självklart blir skolarbetet lidande.
Nu har S sommarlov och kan koncentrera sig på att vara ledig och att vara barn. Det är en gladare och mer avslappnad S, en som mår bra och kan hantera diabetesen på ett bättre sätt än under terminerna.
För oss icke-diabetiker är det ofta väldigt svårt att sätta oss in i hur mycket en diabetiker faktiskt kämpar och vad de har att stå ut med. Jag brukar läsa några bloggar om diabetes, av diabetiker, ibland. Den här postningen av Scott på Scott's Diabetes Journal och kommentarerna till den, tycker jag ger en liten inblick i vad S kämpar med och hur påfrestande det faktiskt kan vara att få "dåliga" resultat oavsett det är högt blodsocker eller ett misslyckat matteprov, trots att S gjort sitt allra bästa. Även en icke-diabetiker blir oftast nedslagen av ett dåligt resultat - tänk då att behöva kämpa hela tiden, göra allting rätt men ändå inte få ett bra resultat. Det är stressande. Och stress höjer blodsockret.
Alltså kan vi föräldrar göra vad vi kan för att stötta våra barn och hjälpa dem att inte bli stressade. Eller känna sån stor press på sig. Ja, jag vet, det är lättare sagt än gjort. Men halva jobbet är gjort i och med att stressfaktorerna är identifierade. Nu gäller det att hitta sätt som fungerar för oss och S, att motverka dem.
1. Vi har själva kontroll över exakt vad och när S äter. Det blir inga tveksamma bullar till mellanmål utan att kompensera för det med en extra enhet.
2. Vi har kontroll över hur mycket, när och på vilket sätt S rör på sig. Därför kan vi anpassa måltidsinsulinet mycket bättre.
3. S mår bra och slipper oroa sig för vad det nu är som är oroande i skolan.
Något är det, med skolan, som gör att S blodsockervärden skjuter i höjden. Det har förstås med mellanmålet att göra, men också med själva skolsituationen. Jag tror nog att S trivs i klassen och med sina lärare, men själva skolan är inte så rolig. S har vissa prestationskrav på sig själv. De har funnits där sen S började gå och prata. Vi har försökt jobba bort dem, men de sitter liksom där.
S är avvaktande mot nya saker och tycker inte om att repetera och öva för att lära sig. S vill kunna det på en gång. Som att lära sig cykla. Motivationen fanns där, men S ville kunna på en gång och var väldigt arg på den där dumma cykeln som inte gjorde som den skulle. Till slut gjorde S i alla fall framsteg, med hjälp av mycket peppning och beröm, och märkte själv att det gick bättre och bättre. Nu cyklar S omkring som om det vore den naturligaste saken i världen, såklart. Men vägen dit var besvärlig.
Jag tror det är något liknande med skolan. S har legat efter en del, på grund av sjukhusbesök och annat. Blodsockernivåerna under dagen påverkar koncentrationen. Det märktes till exempel på ett matteprov vi fick hem för att skriva på. S hade gjort många slarvfel och uppenbarligen inte brytt sig. Blodsockret hade legat högt, skulle jag tro. Jag har inte hunnit prata med S mattelärare ännu, men måste påminna henne om att det faktiskt är beroende av dagsformen om S kan prestera på ett prov eller inte. Kommentarerna på det provet gjorde att S motivation för matte sjönk ännu mer, liksom självförtroendet. Det skapar en stress helt i onödan. En stress som inte bara är onödig utan kan vara direkt skadlig för ett barn med diabetes. Stresshormonerna höjer blodsockret (det har på något vis att göra med cellernas receptorer - insulin använder samma receptor som en del andra hormoner) och högt blodsocker gör S irriterad och frustrerad. Självklart blir skolarbetet lidande.
Nu har S sommarlov och kan koncentrera sig på att vara ledig och att vara barn. Det är en gladare och mer avslappnad S, en som mår bra och kan hantera diabetesen på ett bättre sätt än under terminerna.
För oss icke-diabetiker är det ofta väldigt svårt att sätta oss in i hur mycket en diabetiker faktiskt kämpar och vad de har att stå ut med. Jag brukar läsa några bloggar om diabetes, av diabetiker, ibland. Den här postningen av Scott på Scott's Diabetes Journal och kommentarerna till den, tycker jag ger en liten inblick i vad S kämpar med och hur påfrestande det faktiskt kan vara att få "dåliga" resultat oavsett det är högt blodsocker eller ett misslyckat matteprov, trots att S gjort sitt allra bästa. Även en icke-diabetiker blir oftast nedslagen av ett dåligt resultat - tänk då att behöva kämpa hela tiden, göra allting rätt men ändå inte få ett bra resultat. Det är stressande. Och stress höjer blodsockret.
Alltså kan vi föräldrar göra vad vi kan för att stötta våra barn och hjälpa dem att inte bli stressade. Eller känna sån stor press på sig. Ja, jag vet, det är lättare sagt än gjort. Men halva jobbet är gjort i och med att stressfaktorerna är identifierade. Nu gäller det att hitta sätt som fungerar för oss och S, att motverka dem.
14 maj 2007
Äta bör man...
Mat. Mat, mat, mat. Vad kan en diabetiker äta egentligen?
- Allt! säger de på sjukhuset.
- Men ditt och datt är inte så bra, det är bättre att välja dutt och dett, fortsätter de i nästa andetag.
En gång i tiden var det jättefarligt för alla diabetiker att äta socker. Socker skulle helt enkelt uteslutas ur kosten. Det finns därför massor av sockerfria produkter, som med dagens kostråd för diabetiker (typ 1 i alla fall), varken gör till eller ifrån. Det är sånt som sockerfri glass och sockerfria kakor. Sådana produkter innehåller nämligen oftast andra varor med lättillgängliga kolhydrater som mjölksocker eller vetemjöl.
Det här med kolhydratinnehåll i mat, är en trixig historia för nybörjare som oss. Hur tar man reda på om finmalet rågmjöl är lika onyttigt som vetemjöl? Hur är det med brödsort A? Är den bättre än brödsort B? Eller kanske är brödsort C bättre? Å andra sidan vägrar S att äta brödsort C och då spelar det ingen roll. Vi prövar oss fram, kryssar mellan kolhydratkobbar och försöker undvika blodsockertoppar. Men det är lätt att kryssa på grund.
Kostråden som för närvarande gäller är i princip GI-mat. Fullkornsprodukter med kolhydrater som bryts ner långsammare, produkter som innehåller fibrer och att undvika vitt mjöl är tumregler. Och så grönsaker. Grönsaker grönsaker grönsaker. Och lite fett. Helt enkelt nyttig kost.
- Sån här mat borde alla äta, säger både dietisten och Försäkringskassan.
På så sätt har de trixat bort att sådan mat är lite dyrare än icke-fullkornsmat, att en diabetiker trots allt inte ska dricka särskilt mycket vanlig fruktjuice trots vitaminerna, att ett barn med diabetes kan behöva sylt med sötningsmedel eller "rent" sötningsmedel för att över huvud taget få ner den nyttiga gröten eller hälsosamma yoghurten till frukost.
Att ha ett barn med diabetes i familjen är dyrare, helt enkelt. Dessutom köps "dubbla" versioner av t.ex. sylt in, av flera skäl. För det första är sylten med sockerersättning dyrare. För det andra ger de där ersättningarna ofta biverkningar i form av lös mage. För det tredje svävar det omkring larmrapporter om snart sagt varenda sötningsmedel - vill vi utsätta Y för dem, trots att de inte behövs? När det gäller S har vi inget val.
Jag tycker att vi lite för ofta får dubbla budskap om kosten. Först säger de "ät allt" sen säger de "men inte det här och det här och det här och det här" coh så säger de "men det här som ni läser om i tidningen stämmer inte" och ändå kommer nya rapporter om farliga livsmedel. Vem ska man tro på?
(skrevs 19 september 2006)
- Allt! säger de på sjukhuset.
- Men ditt och datt är inte så bra, det är bättre att välja dutt och dett, fortsätter de i nästa andetag.
En gång i tiden var det jättefarligt för alla diabetiker att äta socker. Socker skulle helt enkelt uteslutas ur kosten. Det finns därför massor av sockerfria produkter, som med dagens kostråd för diabetiker (typ 1 i alla fall), varken gör till eller ifrån. Det är sånt som sockerfri glass och sockerfria kakor. Sådana produkter innehåller nämligen oftast andra varor med lättillgängliga kolhydrater som mjölksocker eller vetemjöl.
Det här med kolhydratinnehåll i mat, är en trixig historia för nybörjare som oss. Hur tar man reda på om finmalet rågmjöl är lika onyttigt som vetemjöl? Hur är det med brödsort A? Är den bättre än brödsort B? Eller kanske är brödsort C bättre? Å andra sidan vägrar S att äta brödsort C och då spelar det ingen roll. Vi prövar oss fram, kryssar mellan kolhydratkobbar och försöker undvika blodsockertoppar. Men det är lätt att kryssa på grund.
Kostråden som för närvarande gäller är i princip GI-mat. Fullkornsprodukter med kolhydrater som bryts ner långsammare, produkter som innehåller fibrer och att undvika vitt mjöl är tumregler. Och så grönsaker. Grönsaker grönsaker grönsaker. Och lite fett. Helt enkelt nyttig kost.
- Sån här mat borde alla äta, säger både dietisten och Försäkringskassan.
På så sätt har de trixat bort att sådan mat är lite dyrare än icke-fullkornsmat, att en diabetiker trots allt inte ska dricka särskilt mycket vanlig fruktjuice trots vitaminerna, att ett barn med diabetes kan behöva sylt med sötningsmedel eller "rent" sötningsmedel för att över huvud taget få ner den nyttiga gröten eller hälsosamma yoghurten till frukost.
Att ha ett barn med diabetes i familjen är dyrare, helt enkelt. Dessutom köps "dubbla" versioner av t.ex. sylt in, av flera skäl. För det första är sylten med sockerersättning dyrare. För det andra ger de där ersättningarna ofta biverkningar i form av lös mage. För det tredje svävar det omkring larmrapporter om snart sagt varenda sötningsmedel - vill vi utsätta Y för dem, trots att de inte behövs? När det gäller S har vi inget val.
Jag tycker att vi lite för ofta får dubbla budskap om kosten. Först säger de "ät allt" sen säger de "men inte det här och det här och det här och det här" coh så säger de "men det här som ni läser om i tidningen stämmer inte" och ändå kommer nya rapporter om farliga livsmedel. Vem ska man tro på?
(skrevs 19 september 2006)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
