24 februari 2008

Liten blir stor

Just nu händer det mycket i S kropp. Puberteten har börjat, det märks på blodsockret som har börjat hoppa. Vikt och längd ökar, vi hänger inte med i att höja det långtidsverkande insulinet och värderna hoppar. Mycket. Mest höjdhopp, i värsta Kajsa Bergqvist-stil. Det märks på HbA1c också. Oroväckande högt nu senast. 7,5. Det här måste vi få ner.

21 februari 2008

Sova och vitaminer

Tröttheten. Oron. Två ständiga följeslagare i en diabetesförälders liv. Men det är tröttheten som är den värsta. Så här års är det inte särskilt lätt att vara pigg i normala fall, men med ett barn som behöver få blodsockret mätt mitt i natten periodvis, blir det ett stort företag att hålla sig vaken dagtid. Särskilt under tråkiga jobbmöten.

För mig beror det på sömnbrist, för det mesta. Men läkare har konstaterat att jag har järnbrist och B-vitaminbrist också. Så jag äter vitamintillskott. Och dricker kaffe. Vilket är dumt, säger läkarna, jag borde skölja ner järntabletten med apelsinjuice och helt låta bli te och kaffe. Åtminstone inom ett par timmar. För annars tas inte järnet upp. Allså om det tas tillsammans med kaffe.

Men... utan kaffe stannar jag. Helt. Det är kaffe som är smörjoljan och bensinen i min kropp. Så jag försöker balansera det hela, genom att ta vitaminpillren så tidigt som möjligt på morgonen (redan innan jag sätter igång kaffebryggaren) och dricka kaffet så sent som möjligt innan vi måste rusa iväg till skola och jobb.

Tröttheten, sömnbristen och vitaminbristen har andra baksidor. Jag blir glömsk. Eller, jo, det beror såklart på stressen också. Vi väggtouchare brukar glömma bort en massa viktiga saker, vi hinner helt enkelt inte med det. Fast det hör ihop. Trötthet, stress , vitaminbrist och glömskhet. Tråkigt nog glömmer jag att ta vitaminerna rätt ofta nuförtiden. De har hjälpt litegrann, jag är inte supertrött precis hela tiden och då tycker väl min hjärna att den kan välja att glömma bort just vitaminerna och inte de viktiga papper som skulle skrivas på och lämnas till skolan - den här gången.

Så länge jag inte glömmer bort att mäta natt på S när det finns risk att det sjunker, är jag tacksam. Det är nästan så jag blir lite glad under perioder blodsockret ligger högt. Om det inte vore för vredesutbrotten då.

Nu ska jag gå och ta mina vitaminpiller. Men i natt blir det mätning. I morgon kommer jag vara trött igen.