Högt blodsocker och "tonårstrots"

S har dåligt morgonhumör, ett arv efter sina föräldrar. I morse var det värre än vanligt. Blodsockret hade legat ganska högt på kvällen, så jag brydde mig inte så mycket om det sura humöret utan tänkte att det berodde på högt blodsocker. Men icke. Sockret låg på 6. (Ett bra värde, helt klart godkänt.) Ändå var S jättearg men kunde inte berätta varför utan sa bara "F, för att du är dum" eller "vill inte äta något, struntar i det".

Det blev såklart diskussion om insulindos och vad som ska ätas till frukost. Jag tyckte inte att det var lämpligt att ta en hel måltidsdos till bara en kopp choklad (Options, med sötningsmedel). S tog en smörgås till chokladen, under protest. Sen blev det en banan också, vilket gjorde att jag kunde släppa iväg S till skolan utan att vara särskilt orolig.

Surheten berodde alltså inte på blodsockerhalten. Kanske var det morgonhumöret, men troligast är att "tonårstrotsen" har börjat och att S känner sig så säker i sin diabetes nu och kan använda den för att testa gränserna. Hur i hela världen ska vi tackla det här? Ignorera? Tala allvar? Skaffa pump? Låta diabetesteamet tala S till rätta?