Julmat och diabetes - går det verkligen ihop?

Ja. Det går alldeles utmärkt med julmaten i år. Enda problemet är att S äter lite för lite kolhydrater och hamnar lågt minst en gång om dagen. Och då är det ändå inte skid- eller skridskoväder utan inomhuslek med jättelegot barnen fick i julklapp.

Hur kan det bli så här då? Förra julhelgen var precis tvärtom? Jo, det är flera faktorer som är viktiga här. För det första så är vi hemma, utan släktingar på besök, och kan ta allt i vår egen takt. Det betyder att S inte är stressad av att rutinerna blir olika.

För det andra har vi totalkoll på vad maten innehåller och vi serverar bara såna köttbullar vi vet hur S blodsocker reagerar och har varken knäck eller ischoklad hemma i år. Ingen saknar det, konstigt nog.

För det tredje har vi lagt om dygnsrutinerna och låter S få ett par timmars sovmorgon - det gör att lunchen kan förskjutas någon timme och att "mellis" passar bättre i tiden mellan lunch och kvällsmat (som också kan förskjutas någon timme).

För det fjärde har Lantus-dosen höjts rejält. Vi sänkte den efter att senaste infektionen var borta, men jag tror inte det är bra att sänka den mer nu eftersom S ändå får "toppar" då och då.

S är glad, orkar leka och får då och då äta sockergodis pga. lågt blodsocker. Vi bakade förresten lussebullar med fullkornsvetemjöl - det går åt lite mer salt och lite mer saffran men inga russin. Socker- och mjölkmängderna är de vanliga, liksom smöret. Naturligtvis är det helmjölken och äkta smör, det smakar så mycket godare av det! Lussebullarna fungerar oväntat bra på blodsockret.

Och för det femte, tror jag att S har lärt sig ungefär hur mycket insulin som går åt för olika sorters mat. Äntligen. Men jag misstänker att måltidsdoserna behöver sänkas när S väl börjar skolan igen. Eller kanske höjas förresten. För jag undrar just hur mycket dolt socker skolmaten innehåller. Blir det inte bättre i januari, kommer jag gå dit och personligen tala allvar med både rektor, matsalspersonal och specialkostansvarig - igen. Jag struntar i om de tycker jag är en besvärlig förälder - för det är jag tusen gånger hellre än att mitt barn ska behöva må dåligt för att de är okunniga.